tisdagen den 14 augusti

Vårt flyg lyfte tidigare än beräknat, så vi kom till Newark redan 11:15 istället för 12. Det är i och för sig inget fel med att ha extra tid i Newark, men fyra timmar kändes väl lite mycket. Vi hade dock tillgång till telefon och Internet, så vi fick tiden att gå. Ett annat flyg till Boston hade blivit inställt, så man förberedde sig för att packa vårt plan med stand-by passagerare. John, jag och Jonathan installerade oss i våra säten och väntade på de andra att sätta sig. Och så kom en småfamilj in. Då visste vi inte att de hade kommit från England, men föräldrarna såg trötta ut. Mamman hade en liten en i en bärslinga, och så hade de en pojke på fyra år. De talade med flygvärdinnan om att få placeras bredvid varandra. Då vände jag mig till mina familjemedlemmar och frågade om de ville bli dagens hjältar. Vi erbjöd genast våra platser och blev snart utspridda på tre olika ställen.

Jag hamnade framför den trötta familjen. Pojken pratade och frågade och pratade och frågade, och hans tålmodiga engelska mor förklarade och svarade och bad honom att inte sparka sätet framför dem. Det framgick att de hade en lång bussresa framför sig, och att det fanns en viss risk att de skulle missa bussen. Ändå fanns det ingen panik utan bara mer småprat med den nyfikna pojken. Lillasyster började gråta när planet lyfte och ännu mer när vi började landa.

Och jag som redan hade gråtit på Arlanda började känna tårarna igen. Jag mindes alla gånger som jag själv hade rest med små barn - och alla andra gånger däremellan. Minnena blandas ju ihop förstås. Om jag hade koncentrerat mig hade jag väl kommit ihåg varje resa, eller delar därav. Mamma frågade vad jag skulle vilja göra om vi inte tog tid till vår långresa varje dag, och det blev väl inget svar. Men faktum är att den resan är värdefull för mig. Det är kul när man får se något nytt under vägen, och visst vill jag komma någon annanstans någon gång, men om det är en sak vi har lärt oss under årens lopp så är det ju att livet är oberäkneligt och att vi inte vet vad morgondagen kommer att bringa. Och under resorna får jag umgås med mina föräldrar, och det är ju det viktigaste.

Men min favoritplats på jorden är hemma hos mamma och pappa. Visst kommer åldern och sjukdomen krypande dit, men det är mycket mer som är oförändrat än det som har förändrats. Lugnet och friden som alltid har funnits där kan inte jagas bort av världsliga bekymmer eftersom de är grundade i förtröstan på att himmelens välsignelser börjar redan här på jorden. Eftersom jag inte kan bo hos dem mer än några veckor vartannat år får jag istället försöka ta med mig det arvet vart än jag reser. Men jag längtar redan efter nästa besök!

måndagen den 13 augusti

Lena visade oss Stockholm. Vi hade inget särskilt mål men fick några sköna sverigesommardagar på stan.

Och så blev det faktiskt tid till att spela spel ännu en gång till kvällen. Jag avlöst John sedan jag följt med mamma och pappa hem till deras lägenhet en stund. Kenneths systerson Josefina bor hos dem också, så det är hon som handarbetar i hörnet på bilden.

Så bra att Kenneth och Lena bor i Märsta, bara en mil från Arlanda, eftersom det blir en tidig tisdagsmorgon!

söndagen den 12 augusti

Vi lämnade Lännäs efter möte vid Fornstugan. Det blev inte tid till kaffe eller lek eftersom John och jag skulle skjutsas till tåget i Vingåker. De andra tre körde direkt mot Märsta medan vi träffade Anette Ljungberg och hennes Nils vid Centralen. De bjöd oss på middag på en japansk restaurang medan vi uppdaterades på allt som hänt sedan vi sist träffades våren 1995.

Det var väl dags att åka ändå, men avskedet blev hastigare då deras son Viktor ringde och meddelade att han hade tappat en vikt på foten och förmodligen brutit några tår. John och jag hoppade på pendeltåget och pappa och Kenneth, Lenas man, väntade vid stationen i Märsta.

Lena väntar tvillingpojkar i september!

Efter trevig samvaro åkte mamma och pappa till en lägenhet i huset Kenneth och Lena jobbar. Vi andra campade i deras vardagsrum.

lördagen den 11 augusti

Det var dags att träffa mammas syskon m. fl. Inga-Maj, Erik, Ann-Mari, Jenny, Sören och hennes tjej Irene hälsade på. Och efter trevlig samvaro var det dags för först Paul och flickorna, och snart även de andra gästerna att ge sig av. Nu packar vi inför morgondagen som ju är början på slutet.

fredagen den 10 augusti

Håkan och Anne Isacsson kom på frukost i morse, och Jenny kom precis som de gav sig av. Hon och jag fikade och tog en långpromenad i Odensbacken medan John, Paul, Kristina och Ana åkte till Vinön. De firade Ulla-Lenas födelsedag en gång till. Jonathan stannade hemma och tog det lugnt med mormor och morfar.

Sen åkte vi till Ingvaldstorp och Lännäs kyrka. Och hem till mer spel sen.

torsdagen den 9 augusti

Paul åkte till Köping på förmiddagen, så vi andra blev kvar med en bil. Det betydde att mamma och pappa inte fick följa med till Hampetorp och spela minigolf, men de verkade inte vara så ledsna. Jag vann i alla fall! Och så började jag leta efter bra ställen att fotografera mina brorsdöttrar.

När Paul kom tillbaka spelade vi spel. En ganska skön vilodag alltså.

onsdagen den 8 augusti

Det var verkligen en "dagen efter" idag! En perfekt dag att fira Ulla-Lenas födelsedag tillsammans med Anna-Maria och Gunnar.

Sen åkte vi till stan en stund.

Och vidare till IKEA där vi stötte på Anneli helt apropå.

Till kvällen kom Paul, Kristina och Ana!

tisdagen 7 augusti

Vi fortsatte hemåt och fick middag hos Märta där Hans, Lotta, Evelina och Samuel också var. Vi tog en  promenad hem till familjen Karlsson och även till kyrkogården där Lars är begravd.

Och sen åkte vi hem!

måndagen 6 augusti

Det blev en regnig Ölandsdag. Lite alvar blev det förstås ändå.

Vi åt middag vid Långe Jan och hälsade på får och kor.

Sen hittade vi ett museum, en fikaplats och en affär och åkte hem. Jonathan stannade gärna hemma hos Kerstin medan vi andra åkte till Kalmar slott och gick en runda.

söndagen 5 augusti

Vi tog familjefoto innan vi begav oss till Frikyrkan i Åhus.

Den yngre familjen Book åkte direkt därifrån till Marcus och Erica, men vi var tvungna att åka tillbaka till Smurfebo och hämta Jonathan och packningen innan vi sa adjö till vårt värdfolk. Hos Marcus och Erica fick vi Tacopaj och mer mystid med Elmer.

Sen sade vi adjö till Bookarna och fortsatte till Kalmar. Där firade vi Kerstins födelsedag men var för trötta att planera morgondagens Ölandsresa.

lördagen den 4 augusti

I dag tog vi det lugnt och följde Elmers schema. Mamma, pappa, John, jag och Martin åkte till Åhus och handlade. Det blev i och för sig ett litet äventyr eftersom brandlarmet gick och vi fick vänta utomhus åtminstone en kvart.

Efter maten gick vi alla utom värdfolket ner till havet en stund. Och så spelade Martin spel med oss. Som sagt, en vilodag.

Jonathan, Martin och Elmer

fredagen den 3 augusti

Vi lämnade Ljungskile lite efter åtta och skulle ha hunnit med 12:30-båten till Ven, men den var fullbokad, så vi fick vänta tills 14:15. Vädret var strålande och jackorna hade kunnat stanna i bilen. Vi tog bussen upp för backen på Ven och tillbringade största delen av tiden vid Tycho Brahe museet. Efter fikat vandrade vi till St. Ibbs kyrka där pappa sa att en överraskning väntade. När vi kom fram och stod vid kyrkmuren och tittade ner mot havet och Backafallen tog pappa fram sångblad. Och så stod vi där och sjöng "Flicka från Backafall" tillsammans. Sen skyndade vi tillbaka för att försöka hinna med bussen, men det gick inte. Istället stoppade vi en traktor med vagn och åkte tillbaka till Hamnen där vi hann med 18:15-båten.

Sen var det inte så långt hem till Krister och Viktoria i Nyehusen. Där fanns även Martin, Emma och Elmer på plats.

torsdagen den 2 augusti

Mamma, pappa, John, Paul, jag och Jonathan gav oss iväg på utflykt. Vi stannade och fotograferade utsikter medan vi letade efter ett ställe där vi kunde sitta och äta vår medhavda lunch. Vi fann ett bord i Skärhamn på Tjörn. Innan vi åkte hem tog vi en liten sväng in på Orust och tog sedan färjan tillbaka till fastlandet.

Hemma väntade Anette och flickorna på att vi skulle gå till Laxbutiken där det även finns en glasskiosk, så då var vi ju tvungna att göra det med. Lakritsglass!

onsdagen den 1 augusti

Vi skickade John och Paul till Liseberg med Jonathan, Kristina och Ana. Det var meningen att de skulle få kameran, men det blev inte så. Men bilderna skulle väl mest bli på när de stod i långa köer timme efter timme. Lite fick de åka förstås.

Mamma, pappa och jag släppte av Anette på jobbet i Uddevalla och reste vidare till Strömstad. Det är bra många år sen jag var dit med dem, kanske till och med innan jag gifte mig, så det var mycket intressant att gå på historiepromenaden med dem.

tisdagen den 31 juli

Vi började vår långresa med att åka till Ljungskile. Sist jag var här satt Paul och hans familj och planerade utbyggningen av sitt hus, och nu är det gjort. SÅ fint! Vet inte hur de klarade det med så lite förut!

Vädret styr planeringen förstås, och medan vi pratade om våra två dagar tillsammans kom vi på att det var bäst att hälsa på före detta arbetskompisen Michael Tagai redan ikväll. Så John och jag tog bussen in till Göteborg och mötte honom vid stationen. Vi åt på en asiatisk restaurang och gick på stan lite grand, och så tog vi tåget hem.

Hemma i Ljungskile var spelandet redan igång. Jonathan lärde Paul att spela Mao, och John hängde med också...

måndagen den 30 juli

Jessica, Göran, Signe, och Linné Sanander tillbringade dagen med oss. Våra semesterresor sammanfaller inte särskilt bra, så den här dagen var den enda vi hade, så vi var tillsammans från elva till sju. Först lunch här, och så åkte vi alla utom mamma och pappa till Vinön. Först hälsade vi på UllaLena och köpte lotter och fick glasspengar. Sen åkte vi till badet, men just då var det kyligt och myggigt, så det blev bara Göran och Signe som badade. Och så blev det te hemma i Odensbacken.

Jessica har varit sjukskriven i drygt ett år på grund av en hjärntumör och ska äntligen börja jobba (25% till att börja med) den femtonde augusti. Signe är åtta och ska börja tvåan på Waldorfsskolan, och Linné fyller fyra år under deras Gotlandsresa nästa vecka.

Jättekul att få träffas förstås!